“Therefore, say to the Israelites: ‘I am the Lord, and I will bring you out from under the yoke of the Egyptians. I will free you from being slaves to them, and I will redeem you with an outstretched arm and with mighty acts of judgment. I will take you as my own people, and I will be your God. Then you will know that I am the Lord your God, who brought you out from under the yoke of the Egyptians. And I will bring you to the land I swore with uplifted hand to give to Abraham, to Isaac and to Jacob. I will give it to you as a possession. I am the Lord.’”
- Exodus 6:6-8
Two are better than one,
because they have a good return for their labor:
If either of them falls down,
one can help the other up.
But pity anyone who falls
and has no one to help them up.
Also, if two lie down together, they will keep warm.
But how can one keep warm alone?
Though one may be overpowered,
two can defend themselves.
A cord of three strands is not quickly broken.
- Ecclesiastes 4:9-12
The Boilerplate
My wife took a Bible Study in 2009. She had become a Christian in 2000, and about the time that she took this class during the week at night, she developed night blindness, or at least the start of it. I would drive her to a friend’s house, and then the friend would drive her home afterwards. The focus on the Bible Study was weight loss from a biblical perspective. I don’t know if any weight was lost by anyone in the Bible Study, but a few members of that group became very good friends.
My wife passed away in March and I found her study guide as I was cleaning up. I actually found two study guides. The other study guide was from a Bible study long before committing herself to Jesus. Her answers were usually copying Scripture or turning the Scripture into her own words. This Bible Study in 2009 showed signs of how God was working in her life. It showed Christian growth.
So, instead of writing about a topic at random, I decided to write on the topics in the Study Guide, but instead of using the words of the Study Guide, I thought I would fashion the answers of her questions into a thread to discuss the topic. And I will not use any comment about other members of the group study (few, and usually prayer requests). That would be confidential. Thus, I am writing about these topics “with a little help” from my wife’s answers to study guide questions.
Discussion on this topic
“[God is saying that] I will take you as my own people. I may [sin] but I know I’m doing it and I’m more aware that I’m not doing His will. He has freed me through His Son and I’m grateful He’s accepted me just as I am.”
- My wife’s ideas about the first Scripture above
My wife wrote this in a weight loss program. She claimed that she overate, but she ate less than a child portion at mealtime for the last twenty years of her life and she could not lose weight. Sure, there was the rare nachos and salsa. But she ate very little. As her health started deteriorating, about five years after writing this, she did not have enough activity to lose much weight, but with a healthier diet, she eliminated almost all her medicines for diabetes. In that respect, she was too hard on herself.
But while God accepts us as we are, He instills within us the desire to improve ourselves. He wants us to repent and follow the example Jesus gave us. He also gives us the strength in which to do so.
And with God within us, He guides us. He protects us. And sometimes it is important just to know God is doing it. Those God-Made Coincidences (GMC) start to spring up.
“I may not know God’s plan for me but when times get rough – something good seems to happen and I just have to keep my heart and eyes open to see God’s goodness around me and in me.”
- My wife’s inner thoughts
My wife went on to talk about her greatest desire was to be in “Heaven with Him and other saints.” And what she needed to do here on earth was to “Stay in Him and what He wants of me.”
She had her priorities straight, and although she might stumble, she kept her focus on God.
And having good friends is important, but having God as a good friend is important too. In talking about her small group, and God by extension, she wrote:
“We can freely discuss our vulnerabilities with each other and still be loved and accepted by them [Him]. Two are better than one because they have a good return for their work. If you fall – your friend can help you up.”
- My wife’s ideas about the second Scripture above
Having a small group (or a Sunday school class) you can rely on others. My wife had a hard time opening up in such settings though. She had to truly know that the others were reliable friends. She made acquaintances easily, but to pour out her heart to someone, it took knowing them well. Being a nice person who loved to talk, she had been burned in the past, but two of her fellow small group members became extremely close during this small group Bible study and they remained buddies to the end.
When you have those people that you can trust, they are a treasure that requires effort to maintain.
“They would encourage me when I’ve failed and they’ve been my support group. [Without them} I’d be alone – on my own without any feedback or encouragement. E-mails helped me up because they care. By understanding me – knowing they’ve been thru it themselves – At times, I feel the love in all areas: mental, emotional, physical and spiritual. [If someone has no close friend], he doesn’t have a friend to help him up.”
- My wife’s additional ideas about the second Scripture above
And what does Ecclesiastes 4:12 mean?
“God is the third person. He binds us together because we believe in Him and He is faithful to us.”
- My wife’s inner thoughts
And during this Bible study, she developed the inability to drive at night. I would drive her to her friend’s house, and the friend would drive her home afterwards. In talking about having friends to talk to, having someone to drive her places became a special burden on her heart.
“Dear [friend], Thank you so much for your faithful diligence in driving me to the Bible study. You have been my earthly angel and I thank God that He gave you such a generous and loving heart.”
- My wife’s inner thoughts
May we all show our gratitude. It is rare when you have someone with whom you can pour out your heart. They probably know but telling them of your gratitude is important. My wife would write her notes on a slip of paper, scribble edits in the margins, and then read it to me before rewriting the note into a card. We used a lot of postage over the years just to say thank you or I am thinking of you.
Soli Deo Gloria. Only to God be the Glory
Thoughts from Mark "Hat" Rackley 
S. Brunonis Confessoris ~ III. classis Scriptura: Feria Sexta infra Hebdomadam XVIII post Octavam Pingstvänner I. Octobris
Divinum Officium Rubriker 1960
Jämför Sancta Missa Datum
10-6-2023
↓ ↑ Ordo Alternativ
Ad Matutinum
Topp Nästa
Incipit
V. Dómine, lábia ++ mea apéries.
R. Et os meum annuntiábit laudem tuam.
V. Deus + in adiutórium meum inténde.
R. Dómine, ad adiuvándum me festína.
Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Enllelúia.
2
Börja
V. O Herre, ++ öppna dina läppar.
R. Och min mun skall förkunna din lovprisning.
V. O Gud, + kom till min hjälp;
R. O Herre, skynda dig att hjälpa mig.
Måvi vara till Fadern och till Sonen, * och till den Helige Anden.
Som det var i början, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Enlleluia.
Topp Nästa
Invitatorium {Antiphona ex Commune aut Festo}
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
Veníte, exsultémus Dómino, iubilémus Deo, salutári nostro: præoccupémus fáciem eius in confessióne, et in psalmis iubilémus ei.
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
Quóniam Deus magnus Dóminus, et Rex magnus super omnes deos, quóniam non repéllet Dóminus plebem suam: quia in manu eius sunt omnes fines terræ, et altitúdines móntium ipse cónspicit.
Ant. Veníte, adorémus.
Quóniam ipsíus est mare, et ipse fecit illud, et áridam fundavérunt manus eius (genuflectitur) veníte, adorémus, et procidámus ante Deum: plorémus coram Dómino, qui fecit nos, quia ipse est Dóminus, Deus noster; Nos autem pópulus eius, et oves páscuæ eius.
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
Hódie, si vocem eius audiéritis, nolíte obduráre corda vestra, sicut in exacerbatióne secúndum diem tentatiónis in desérto: ubi tentavérunt me patres vestri, probavérunt et vidérunt ópera mea.
Ant. Veníte, adorémus.
Quadragínta annis próximus fui generatióni huic, et dixi; Semper hi errant corde, ipsi vero non cognovérunt vias meas: quibus iurávi in ira mea; Si introíbunt in réquiem meam.
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Veníte, adorémus.
Ant. Regem Confessórum Dóminum, * Veníte, adorémus.
3
Inbjudande {Antifon från den gemensamma eller högtiden}
Ant. Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
Låtoss prisa Herren med glädje: låt oss med glädje sjunga till Gud vår frälsare. Låt oss komma inför hans närvaro med tacksägelse; och gör ett glatt ljud till honom med psalmer.
Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
Feller Herren är en stor Gud, och en stor kung över alla gudar. Ty Herren skall inte kasta bort sitt folk, ty i hans hand är alla jordens ändar, och bergens höjder är hans.
Myra. O kom, låt oss tillbe.
Feller havet är hans, och han gjorde det: och hans händer formade det torra landet. (Genuflekt) Kom låt oss tillbe och falla ner och gråta inför Herren som skapade oss, ty han är Herren vår Gud, och vi är hans betesmarks folk och hans hands får.
Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
Omni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan: Som i provokationen, enligt frestelsens dag i öknen: där era fäder frestade mig, prövade de mig och såg mina gärningar.
Myra. O kom, låt oss tillbe.
Forty år lång blev jag förolämpad av den generationen, och jag sa: Dessa felar alltid i hjärtat. Och dessa män har inte känt mina vägar, så jag svor i min vrede att de inte skulle komma in i min vila. Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Myra. O kom, låt oss tillbe.
Herren, Bekännarnas Konung, * O kom, låt oss tillbe.
Topp Nästa
Hymnus {ex Commune aut Festo}
Iste Conféssor Dómini, coléntes
Quem pie laudant pópuli per orbem,
Hac die lætus méruit suprémos
Laudis honóres.
Qui pius, prudens, húmilis, pudícus, Sóbriam duxit sine labe vitam,
Donec humános animávit auræ
Spíritus artus.
Cuius ob præstans méritum, frequénter, Ægra quæ passim iacuére membra, Víribus morbi dómitis,
salúti
Restituúntur.
Noster hinc illi chorus obsequéntem
Cóncinit laudem celebrésque palmas,
Ut piis eius précibus iuvémur
Omne per ævum.
Sit salus illi, decus atque virtus, Qui, super cæli sólio corúscans, Tótius mundi sériem gubérnat,
Trinus et unus.
Amen.
4
Psalm {från den gemensamma eller högtiden}
Thans Herrens biktfader, vars triumf
Nu firar alla de troende, med glädje
På denna festdag år efter år mottar
förtjänta hedersbetygelser.
Suppmärksam och försiktig, blygsam i beteende, fredlig och nykter,
kysk var han och ödmjuk.
Medan livets kraft, som strömmade genom hans lemmar,
påskyndade hans varelse.
Sick de av gammal tid, till hans grav tillgriper, Svårt av sjukdomar mångfaldigt drabbade, Ofta-gånger har välkomnat hälsa och styrka återvänder,
På hans begäran.
Därförhedrar vi honom i kören gärna, Sjunger hans lovsång med hängiven tillgivenhet, Att vi i hans förtjänster må ha en del,
Nu och för evigt.
Här härligheten, makten och frälsningen, som över allt regerar i höjden, Jordens mäktiga väv härskar och leder,
En och Trinal.
Amen.
Topp Nästa
Psalmi cum lectionibus {Antiphonæ ex Psalterio secundum tempora}
Nocturn I
5
Psaltaren med föreläsningar {Antifoner från Psaltaren för kyrkoårets tid}
Nocturn I
Topp Nästa
Myra. Suscitávit Dóminus * testimónium i Iacob: et legem pósuit i Israël.
Psalmus 77(1-8) [1]
77:1 Atténdite, pópule meus, legem meam: * inclináte aurem vestram in verba oris mei.
77:2 Apériam in parábolis os meum: * loquar propositiónes ab inítio.
77:3 Quanta audívimus et cognóvimus ea: * et patres nostri narravérunt nobis.
77:4 Non sunt occultáta a fíliis eórum: * in generatióne áltera.
77:4 Narrántes laudes Dómini, et virtútes eius: * et mirabília eius, quæ fecit.
77:5 Et suscitávit testimónium in Iacob: * et legem pósuit in Israël.
77:5 Quanta mandávit pátribus nostris nota fácere ea fíliis suis: * ut cognóscat generátio áltera.
77:6 Fílii qui nascéntur, et exsúrgent, * et narrábunt fíliis suis.
77:7 Ut ponant in Deo spem suam, et non obliviscántur óperum Dei: * et mandáta eius exquírant.
77:8 Ne fiant sicut patres eórum: * generátio prava et exásperans.
77:8 Generátio, quæ non diréxit cor suum: * et non est créditus cum Deo spíritus eius.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Suscitávit Dóminus testimónium in Iacob: et legem pósuit in Israël.
6
Myra. Herren satte upp ett vittnesbörd i Jakob: * och stiftade en lag i Israel.
Psaltaren 77 (1-8) [1]
77: 1 Delta, o mitt folk, till min lag: * luta dina öron till orden i min mun.
[77:2] Jag skall öppna min mun i liknelser: * Jag skall uttala förslag från begynnelsen.
[77:3] Hur stora ting har vi inte hört och känt, * och våra fäder har berättat för oss.
77:4 De har inte varit dolda för sina barn, * i en annan generation.
77:4 Förkunna Herrens lov och hans krafter, * och hans under som han har gjort.
[77:5] Och han upprättade ett vittnesbörd i Jakob: * och stiftade en lag i Israel.
77:5 Hur stora ting befallde han inte våra fäder, att de skulle göra detsamma känt för sina barn: * så att en annan generation skulle känna dem.
[77:6] De barn som skall födas och uppstå skall uppstå, * och förkunna dem för sina barn.
[77:7] För att de skall sätta sitt hopp till Gud och inte glömma Guds gärningar och söka hans bud.
[77:8] För att de inte skall bli lika sina fäder, * ett perverst och förbittrat släkte.
[77:8] Ett släkte som inte ställde sitt hjärta till rätta, * och vars ande inte var trofast mot Gud.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Herren satte upp ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel.
Topp Nästa
Myra. Coram pátribus eórum * fecit Deus mirabília.
Psalmus 77(9-16) [2]
77:9 Fílii Ephrem intendéntes et mitténtes arcum: * convérsi sunt in die belli.
77:10 Non custodiérunt testaméntum Dei: * et in lege eius noluérunt ambuláre.
77:11 Et oblíti sunt benefactórum eius: * et mirabílium eius quæ osténdit eis.
77:12 Coram pátribus eórum fecit mirabília in terra Ægýpti: * in campo Táneos.
77:13 Interrúpit mare, et perdúxit eos: * et státuit aquas quasi in utre.
77:14 Et dedúxit eos in nube diéi: * et tota nocte in illuminatióne ignis.
77:15 Interrúpit petram in erémo: * et adaquávit eos velut in abýsso multa.
77:16 Et edúxit aquam de petra: * et dedúxit tamquam flúmina aquas.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Coram pátribus eórum fecit Deus mirabília.
7
Myra. Herren gjorde underbara ting * i deras fäders ögon.
Psaltaren 77(9-16) [2]
77:9 Efraims söner som böjer sig och skjuter med pilbågen: * de har vänt tillbaka på stridens dag.
[77:10] De höll inte Guds förbund, och i hans lag ville de inte vandra.
[77:11] Och de glömde hans förmåner, * och hans under som han hade förkunnat dem.
[77:12] Underbara ting gjorde han i deras fäders ögon, i Egyptens land, * på Tanis åker.
[77:13] Han delade havet och förde dem igenom: * och han lät vattnet stå som i ett kärl.
[77:14] Och han ledde dem med ett moln om dagen: * och hela natten med ett eldljus.
[77:15] Han slog klippan i öknen: * och gav dem att dricka, som ur det stora djupet.
[77:16] Han förde fram vatten ur berget: * och lät bäckar rinna ner som floder.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Herren gjorde underbara saker i deras fäders ögon.
Topp Nästa
Myra. Iánuas cæli apéruit * Dóminus, et pluit illis manna ad manducándum.
Psalmus 77(17-31) [3]
77:17 Et apposuérunt adhuc peccáre ei: * in iram excitavérunt Excélsum in inaquóso.
77:18 Et tentavérunt Deum in córdibus suis, * ut péterent escas animábus suis.
77:19 Et male locúti sunt de Deo: * dixérunt: Numquid póterit Deus paráre mensam in desérto?
77:20 Quóniam percússit petram, et fluxérunt aquæ: * et torréntes inundavérunt.
77:20 Numquid et panem póterit dare, * aut paráre mensam pópulo suo?
77:21 Ídeo audívit Dóminus, et dístulit: * et ignis accénsus est in Iacob, et ira ascéndit in Israël.
77:22 Quia non credidérunt in Deo: * nec speravérunt in salutári eius: 77:23 Et mandávit núbibus désuper:
* et iánuas cæli apéruit.
77:24 Et pluit illis manna ad manducándum: * et panem cæli dedit eis.
77:25 Panem Angelórum manducávit homo, * cibária misit eis in abundántia.
77:26 Tránstulit Austrum de cælo: * et indúxit in virtúte sua Áfricum.
77:27 Et pluit super eos sicut púlverem carnes: * et sicut arénam maris volatília pennáta.
77:28 Et cecidérunt in médio castrórum eórum: * circa tabernácula eórum.
77:29 Et manducavérunt, et saturáti sunt nimis, et desidérium eórum áttulit eis: * non sunt fraudáti a desidério suo.
77:30 Adhuc escæ eórum erant in ore ipsórum: * et ira Dei ascéndit super eos.
77:31 Et occídit pingues eórum, * et eléctos Israël impedívit.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Iánuas cæli apéruit Dóminus, et pluit illis manna ad manducándum.
8
Myra. Herren öppnade himlens dörrar och lät dem äta manna över dem.
Psaltaren 77 (17-31) [3]
77:17 Och de lade ännu mer synd mot honom: * de provocerade den Högste till vrede på platsen utan vatten.
[77:18] Och de frestade Gud i sina hjärtan, * genom att be kött om sina önskningar.
[77:19] Och de talade illa om Gud: * De sade: Kan Gud duka ett bord i öknen?
[77:20] Därför att han slog i klippan, och vattnet forsade ut, * och bäckarna svämmade över.
[77:20] Kan han också ge bröd, * eller ordna bord för sitt folk?
[77:21] Därför hörde Herren och blev vred: * och en eld tändes mot Jakob, och vrede kom upp över Israel.
[77:22] Därför att de inte trodde på Gud, * och inte på hans frälsning.
[77:23] Och han hade befallt molnen från ovan, * och öppnat himlens dörrar.
[77:24] Och hade regnat ner manna över dem för att äta, * och hade gett dem himlens bröd.
[77:25] Människan åt änglarnas bröd: * Han sände dem proviant i överflöd.
[77:26] Han tog bort sydanvinden från himlen: * och förde genom sin kraft in sydvästvinden.
[77:27] Och han lät dem regna kött som stoft, * och fjäderhöns som havets sand.
[77:28] Och de föll mitt i sitt läger, * runt omkring sina paviljonger.
[77:29] Så åt de och blev mycket mätta, och han gav dem deras önskan: * De blev inte bedragna av det som de längtade efter.
[77:30] Ännu var deras kött i deras mun, * och Guds vrede kom över dem.
[77:31] Och han dödade de feta bland dem, * och förde ner Israels utvalda män.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Herren öppnade himlens dörrar och hade regnat ner manna över dem för att äta.
Topp Nästa
Myra. Deus adiútor * est eórum: et Excélsus redémptor eórum est. Psalmus 77(32-41) [4]
77:32 In ómnibus his peccavérunt adhuc: * et non credidérunt in mirabílibus eius.
77:33 Et defecérunt in vanitáte dies eórum: * et anni eórum cum festinatióne.
77:34 Cum occíderet eos, quærébant eum: * et revertebántur, et dilúculo veniébant ad eum.
77:35 Et rememoráti sunt quia Deus adiútor est eórum: * et Deus excélsus redémptor eórum est. 77:36 Et dilexérunt eum in ore suo, * et lingua sua mentíti sunt ei.
77:37 Cor autem eórum non erat rectum cum eo: * nec fidéles hábiti sunt in testaménto eius.
77:38 Ipse autem est miséricors, et propítius fiet peccátis eórum: * et non dispérdet eos.
77:38 Et abundávit ut avérteret iram suam: * et non accéndit omnem iram suam: 77:39 Et recordátus est quia caro sunt:
* spíritus vadens et non rédiens.
77:40 Quóties exacerbavérunt eum in desérto, * in iram concitavérunt eum in inaquóso?
77:41 Et convérsi sunt, et tentavérunt Deum: * et Sanctum Israël exacerbavérunt.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Deus adiútor est eórum: et Excélsus redémptor eórum est.
9
Myra. Gud är deras hjälpare, * och den högste Guden deras återlösare.
Psaltaren 77 (32-41) [4]
77:32 I allt detta syndade de fortfarande: * och de trodde inte för hans underbara verk.
[77:33] Och deras dagar förtärdes i fåfänga, * och deras år i all hast.
[77:34] När han dräpte dem, sökte de honom: * och de återvände och kom till honom tidigt på morgonen.
[77:35] Och de kom ihåg att Gud var deras hjälpare, * och den högste Guden deras återlösare.
[77:36] Och de älskade honom med sin mun, * och med sin tunga ljög de för honom: 77:
37 Men deras hjärtan var inte rätt mot honom, * inte heller räknades de trofasta i hans förbund.
[77:38] Men han är barmhärtig och skall förlåta deras synder, och han skall inte förgöra dem.
[77:38] Och mången gång vände han bort sin vrede: * och tände inte all sin vrede.
[77:39] Och han kom ihåg att de är kött: * en vind som går och inte återvänder.
[77:40] Hur ofta provocerade de honom i öknen: * och rörde honom till vrede på platsen utan vatten?
[77:41] Och de vände tillbaka och frestade Gud: * och bedrövade Israels helige.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Gud är deras hjälpare och den högste Guden deras återlösare.
Topp Nästa
Myra. Redémit eos * Dóminus de manu tribulántis.
Psalmus 77(42-58) [5]
77:42 Non sunt recordáti manus eius, * die qua redémit eos de manu tribulántis.
77:43 Sicut pósuit i Ægýpto signa sua, * et prodígia sua in campo Táneos.
77:44 Et convértit in sánguinem flúmina eórum: * et imbres eórum, ne bíberent.
77:45 Misit in eos cœnomyíam, et comédit eos: * et ranam, et dispérdidit eos.
77:46 Et dedit ærúgini fructus eórum: * et labóres eórum locústæ.
77:47 Et occídit in grándine víneas eórum: * et moros eórum in pruína.
77:48 Et trádidit grándini iuménta eórum: * et possessiónem eórum igni.
77:49 Misit in eos iram indignatiónis suæ: * indignatiónem, et iram, et tribulatiónem: immissiónes per ángelos malos.
77:50 Viam fecit sémitæ iræ suæ, non pepércit a morte animábus eórum: * et iuménta eórum in morte conclúsit.
77:51 Et percússit omne primogénitum in terra Ægýpti: * primítias omnis labóris eórum in tabernáculis Cham.
77:52 Et ábstulit sicut oves pópulum suum: * et perdúxit eos tamquam gregem in desérto.
77:53 Et dedúxit eos in spe, et non timuérunt: * et inimícos eórum opéruit mare.
77:54 Et indúxit eos in montem sanctificatiónis suæ: * montem, quem acquisívit déxtera eius.
77:54 Et eiécit a fácie eórum gentes: * et sorte divísit eis terram in funículo distributiónis.
77:55 Et habitáre fecit in tabernáculis eórum: * tribus Israël.
77:56 Et tentavérunt, et exacerbavérunt Deum excélsum: * et testimónia eius non custodiérunt.
77:57 Et avertérunt se, et non servavérunt pactum: * quemádmodum patres eórum convérsi sunt in arcum pravum.
77:58 In iram concitavérunt eum in cóllibus suis: * et in sculptílibus suis ad æmulatiónem eum provocavérunt.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Redémit eos Dóminus de manu tribulántis.
10
Myra. Herren återlöste dem * från hans hand som plågade dem.
Psaltaren 77 (42-58) [5]
77:42 De kom inte ihåg hans hand, * på den dag då han återlöste dem från hans hand som plågade dem: 77:
43 Hur han utförde sina tecken i Egypten, * och hans under på Tanis fält.
[77:44] Och han förvandlade deras floder till blod, * och deras skurar för att de inte skulle dricka.
[77:45] Han sände bland dem olika sorters flugor, som slukade dem: * och grodor som förstörde dem.
[77:46] Och han gav upp deras frukter till sprängningen, * och deras arbete till gräshoppan.
[77:47] Och han förstörde deras vingårdar med hagel, * och deras mullbärsträd med rimfrost.
[77:48] Och han överlämnade deras boskap till hagel, * och deras boskap till elden.
[77:49] Och han sände över dem sin vrede: * indignation och vrede och nöd, som han sände av onda änglar.
[77:50] Han banade väg för en väg till sin vrede: * Han skonade inte deras själar från döden, och deras boskap stängde han in i döden.
[77:51] Och han dödade alla förstfödda i Egyptens land: * förstlingen av allt deras arbete i Chams tabernakel.
[77:52] Och han tog bort sitt eget folk som får: * och ledde dem i öknen som en hjord.
[77:53] Och han förde dem ut i hopp, och de fruktade inte: * och havet överväldigade deras fiender.
[77:54] Och han förde dem till berget i sin helgedom: * berget som hans högra hand hade köpt.
[77:54] Och han kastade ut hedningarna framför dem: * och genom lottdragning delade han upp deras land genom en fördelningslinje.
[77:55] Och han lät Israels stammar * bo i deras tabernakel.
[77:56] Men de frestade och provocerade den högste Guden: * och de höll inte hans vittnesbörd.
[77:57] Och de vände sig bort och höll inte förbundet: * Liksom sina fäder blev de åsidosatta som en krokig båge.
[77:58] De provocerade honom till vrede på sina kullar: * och rörde honom till svartsjuka med sina inristade saker.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Herren återlöste dem från hans hand som plågade dem.
Topp Nästa
Myra. Ædificávit * Deus sanctifícium suum in terra.
Psalmus 77(59-72) [6]
77:59 Audívit Deus, et sprevit: * et ad níhilum redégit valde Israël.
77:60 Et répulit tabernáculum Silo: * tabernáculum suum, ubi habitávit in homínibus.
77:61 Et trádidit in captivitátem virtútem eórum: * et pulchritúdinem eórum in manus inimíci.
77:62 Et conclúsit in gládio pópulum suum: * et hereditátem suam sprevit.
77:63 Iúvenes eórum comédit ignis: * et vírgines eórum non sunt lamentátæ.
77:64 Sacerdótes eórum in gládio cecidérunt: * et víduæ eórum non plorabántur.
77:65 Et excitátus est tamquam dórmiens Dóminus: * tamquam potens crapulátus a vino.
77:66 Et percússit inimícos suos in posterióra: * oppróbrium sempitérnum dedit illis.
77:67 Et répulit tabernáculum Ioseph: * et tribum Éphraim non elégit.
77:68 Sed elégit tribum Iuda, * montem Sion quem diléxit.
77:69 Et ædificávit sicut unicórnium sanctifícium suum in terra, * quam fundávit in sǽcula.
77:70 Et elégit David, servum suum, et sústulit eum de grégibus óvium: * de post fœtántes accépit eum, 77:71 Páscere Iacob, servum suum, * et Israël,
hereditátem suam: 77:72 Et pavit eos in innocéntia cordis sui:
* et in intelléctibus mánuum suárum dedúxit eos.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Ædificávit Deus sanctifícium suum in terra.
11
Myra. Gud byggde * sin helgedom på jorden.
Psaltaren 77 (59-72) [6]
77:59 Gud hörde och föraktade dem, * och han reducerade Israel mycket som det var till ingenting.
[77:60] Och han lade undan tabernaklet i Silo, * sitt tabernakel där han bodde bland människorna.
[77:61] Och han överlämnade deras styrka i fångenskap: * och deras skönhet i fiendens händer.
[77:62] Och han stängde sitt folk under svärdet, * och han föraktade hans arvedel.
[77:63] Elden förtärde deras unga män: * och deras jungfrur beklagades inte.
[77:64] Deras präster föll för svärdet, * och deras änkor sörjde inte.
[77:65] Och Herren väcktes som en ur sömnen, * och som en mäktig man som har blivit översvämmad av vin.
[77:66] Och han slog sina fiender på hinderdelarna: * han satte dem i evig förebråelse.
[77:67] Och han förkastade Josefs tabernakel, * och valde inte Efraims stam: 77:
68 Men han valde Judas stam, * berget Sion som han älskade.
[77:69] Och han byggde sin helgedom som av enhörningar, i det land * som han grundade för evigt.
[77:70] Och han valde sin tjänare David och tog honom från fårhjordarna: * han förde honom från att följa tackorna stora med unga, 77:71 För att föda Jakob hans tjänare,
* och Israel hans arvedel.
[77:72] Och han mättade dem i sitt hjärtas oskuld: * och förde dem genom sina händers skicklighet.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Ant. Gud byggde sin helgedom på jorden.
Topp Nästa
Myra. Ádiuva nos, * Deus, salutáris noster: et propítius esto peccátis nostris.
Psalmus 78 [7]
78:1 Deus, venérunt gentes in hereditátem tuam, polluérunt templum sanctum tuum: * posuérunt Ierúsalem in pomórum custódiam.
78:2 Posuérunt morticína servórum tuórum, escas volatílibus cæli: * carnes sanctórum tuórum béstiis terræ.
78:3 Effudérunt sánguinem eórum tamquam aquam in circúitu Ierúsalem: * et non erat qui sepelíret.
78:4 Facti sumus oppróbrium vicínis nostris: * subsannátio et illúsio his, qui in circúitu nostro sunt.
78:5 Úsquequo, Dómine, irascéris in finem: * accendétur velut ignis zelus tuus?
78:6 Effúnde iram tuam in gentes, quæ te non novérunt: * et in regna quæ nomen tuum non invocavérunt: 78:7 Quia comedérunt Iacob:
* et locum eius desolavérunt.
78:8 Ne memíneris iniquitátum nostrárum antiquárum, cito antícipent nos misericórdiæ tuæ: * quia páuperes facti sumus nimis.
78:9 Ádiuva nos, Deus, salutáris noster: et propter glóriam nóminis tui, Dómine, líbera nos: * et propítius esto peccátis nostris, propter nomen tuum: 78:10 Ne forte dicant in géntibus:
Ubi est Deus eórum? * et innotéscat in natiónibus coram óculis nostris.
78:10 Últio sánguinis servórum tuórum, qui effúsus est: * intróeat in conspéctu tuo gémitus compeditórum.
78:11 Secúndum magnitúdinem brácchii tui, * pósside fílios mortificatórum.
78:12 Et redde vicínis nostris séptuplum in sinu eórum: * impropérium ipsórum, quod exprobravérunt tibi, Dómine.
78:13 Nos autem pópulus tuus, et oves páscuæ tuæ, * confitébimur tibi in sǽculum.
78:13 In generatiónem et generatiónem * annuntiábimus laudem tuam.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Ádiuva nos, Deus, salutáris noster: et propítius esto peccátis nostris.
12
Myra. Hjälp oss, o Gud, vår Frälsare, * befria oss, och förlåt oss våra synder.
Psaltaren 78 [7]
78:1 O Gud, hedningarna har kommit i din arvedel, de har orenat ditt heliga tempel: * de har gjort Jerusalem till en plats att bevara frukt.
[78:2] De har gett dina tjänares döda kroppar till kött åt luftens fåglar: * dina heligas kött till jordens djur.
[78:3] De har utgjutit sitt blod som vatten runt omkring Jerusalem, * och det fanns ingen som kunde begrava dem.
[78:4] Vi blir en förebråelse för våra grannar: * ett hån och hån mot dem som är omkring oss.
[78:5] Hur länge, o Herre, vill du vara vred för evigt: * skall din iver tändas som en eld?
[78:6] Utgjut din vrede över de folk som inte har känt dig, * och över de riken som inte har åkallat ditt namn.
[78:7] Därför att de har slukat Jakob. * och har ödelagt sin plats.
[78:8] Kom inte ihåg våra tidigare missgärningar: låt din barmhärtighet snabbt hindra oss, * ty vi har blivit mycket fattiga.
[78:9] Hjälp oss, o Gud, vår frälsare, och till ditt namns ära, o Herre, befria oss: * och förlåt oss våra synder för ditt namns skull: [78:10] För att de inte skall säga bland hedningarna:
Var är deras Gud? * Och låt honom bli känd bland folken inför våra ögon, 78:10 Genom att hämnas dina tjänares blod,
som har utgjutits: * Låt fångarnas suck komma in inför dig.
[78:11] Enligt din arms storhet, * ta deras barn i besittning, som har dödats.
[78:12] Och ge våra grannar sjufaldigt i deras famn: * den förebråelse varmed de har förebrått dig, o Herre.
[78:13] Men vi, ditt folk och fåren på din betesmark, * skall tacka dig för evigt.
[78:13] Vi skall förkunna din lovprisning, * till släkte och släkte.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Myr. Hjälp oss, o Gud, vår Frälsare, befria oss, och förlåt oss våra synder.
Topp Nästa
Myra. Ego sum Dóminus * Deus tuus Israël, qui edúxi te de terra Ægýpti.
Psalmus 80 [8]
80:2 Exsultáte Deo, adiutóri nostro: * iubiláte Deo Iacob.
80:3 Súmite psalmum, et date týmpanum: * psaltérium iucúndum cum cíthara.
80:4 Buccináte in Neoménia tuba, * in insígni die solemnitátis vestræ.
80:5 Quia præcéptum i Israël est: * et iudícium Deo Iacob.
80:6 Testimónium in Ioseph pósuit illud, cum exíret de terra Ægýpti: * linguam, quam non nóverat, audívit.
80:7 Divértit ab onéribus dorsum eius: * manus eius in cóphino serviérunt.
80:8 In tribulatióne invocásti me, et liberávi te: * exaudívi te in abscóndito tempestátis: probávi te apud aquam contradictiónis.
80:9 Audi, pópulus meus, et contestábor te: * Israël, si audíeris me, non erit in te deus recens, neque adorábis deum aliénum.
80:11 Ego enim sum Dóminus Deus tuus, qui edúxi te de terra Ægýpti: * diláta os tuum, et implébo illud.
80:12 Et non audívit pópulus meus vocem meam: * et Israël non inténdit mihi.
80:13 Et dimísi eos secúndum desidéria cordis eórum: * ibunt in adinventiónibus suis.
80:14 Si pópulus meus audísset me: * Israël si in viis meis ambulásset: 80:15 Pro níhilo fórsitan inimícos eórum humiliássem:
* et super tribulántes eos misíssem manum meam.
80:16 Inimíci Dómini mentíti sunt ei: * et erit tempus eórum in sǽcula.
80:17 Et cibávit eos ex ádipe fruménti: * et de petra, melle saturávit eos.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Ego sum Dóminus Deus tuus Israël, qui edúxi te de terra Ægýpti.
13
Myra. Jag är Herren * Israels Gud, som förde dig ut från Egyptens land.
Psaltaren 80 [8]
80:2 Gläd dig, o Gud, vår hjälpare: * sjung högt till Jakobs Gud.
80:3 Ta en psalm och för hit klangen: * det behagliga psaltaret med harpan.
80:4 Blås upp trumpeten vid nymånen, * på den angivna dagen för din högtidlighet.
80:5 Ty det är ett bud i Israel, * och en dom åt Jakobs Gud.
80:6 Han förordnade det till ett vittnesbörd i Josef, när han kom ut ur Egyptens land: * han hörde en tunga som han inte kände. 80:7 Han tog ryggen från bördorna: * hans händer hade tjänat i korgar.
80:8 Du kallade på mig i bedrövelse, och jag befriade dig: * Jag hörde dig på stormens hemliga plats: Jag prövade dig vid motsägelsens vatten.
80:9 Hör, o mitt folk, så skall jag vittna för dig: * O Israel, om du vill hörsamma mig. Det skall inte finnas någon ny Gud i dig, inte heller skall du tillbe en främmande Gud.
[80:11] Ty jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land: * öppna din mun på vid gavel, så skall jag fylla den.
[80:12] Men mitt folk hörde inte min röst, och Israel lyssnade inte till mig.
[80:13] Så lät jag dem gå enligt deras hjärtas önskningar: * De skall vandra i sina egna uppfinningar.
80:14 Om mitt folk hade hört mig: * om Israel hade vandrat på mina vägar: 80:
15 Jag skulle snart ha ödmjukat deras fiender, * och lagt min hand på dem som bekymrade dem.
[80:16] Herrens fiender har ljugit för honom: * och deras tid skall vara för evigt.
80:17 Och han mättade dem med vetefett, * och fyllde dem med honung ur klippan.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Jag är Herren, Israels Gud, som förde dig ut från Egyptens land.
Topp Nästa
Myra. Ne táceas Deus * quóniam inimíci tui extulérunt caput.
Psalmus 82 [9]
82:2 Deus, quis símilis erit tibi? * Ne táceas, neque compescáris, Deus.
82:3 Quóniam ecce inimíci tui sonuérunt: * et qui odérunt te extulérunt caput.
82:4 Super pópulum tuum malignavérunt consílium: * et cogitavérunt advérsus sanctos tuos.
82:5 Dixérunt: Veníte, et disperdámus eos de gente: * et non memorétur nomen Israël ultra.
82:6 Quóniam cogitavérunt unanímiter: * simul advérsum te testaméntum disposuérunt, tabernácula Idumæórum et Ismahelítæ: 82:8 Moab, et Agaréni, Gebal, et Ammon, et Ámalec:
* alienígenæ cum habitántibus Tyrum.
82:9 Étenim Assur venit cum illis: * facti sunt in adiutórium fíliis Lot.
82:10 Fac illis sicut Mádian, et Sísaræ: * sicut Iabin in torrénte Cisson.
82:11 Disperiérunt in Endor: * facti sunt ut stercus terræ.
82:12 Pone príncipes eórum sicut Oreb, et Zeb, * et Zébee, et Sálmana: 82:13 Omnes príncipes eórum: * qui dixérunt:
Hereditáte possideámus Sanctuárium Dei.
82:14 Deus meus, pone illos ut rotam: * et sicut stípulam ante fáciem venti.
82:15 Sicut ignis, qui combúrit silvam: * et sicut flamma combúrens montes: 82:16 Ita persequéris illos in tempestáte tua:
* et in ira tua turbábis eos.
82:17 Imple fácies eórum ignomínia: * et quǽrent nomen tuum, Dómine.
82:18 Erubéscant, et conturbéntur in sǽculum sǽculi: * et confundántur, et péreant.
82:19 Et cognóscant quia nomen tibi Dóminus: * tu solus Altíssimus in omni terra.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Sicut erat in princípio, et nunc, et semper, * et in sǽcula sæculórum. Amen.
Ant. Ne táceas Deus quóniam inimíci tui extulérunt caput.
14
Myra. Var inte tyst, o Herre, * ty dina fiender lyfte upp sitt huvud.
Psaltaren 82 [9]
82:2 O Gud, vem skall vara dig lik? * Håll inte din frid, o Gud, du är stilla, 82:3 Ty se,
dina fiender har gjort ett ljud: * och de som hatar dig har lyft upp huvudet.
82:4 De har gett ett illvilligt råd mot ditt folk, * och har rådgjort mot dina heliga.
82:5 De har sagt: “Kom och låt oss förgöra dem, * så att de inte blir ett folk, och låt inte Israels namn bli ihågkommet mer.
82:6 Ty de har åstadkommit med ett samtycke: * de har slutit ett förbund tillsammans mot dig; edomiternas och ismaeliternas tabernakel
: 82:8 Moab, och Agarenerna, Gebal och Ammon och Amalec: * filistéerna, med invånarna i Tyros.
82:9 Ja, och assyrierna är också förenade med dem: * de har kommit till Lots söners hjälp.
82:10 Gör mot dem som du gjorde mot Madian och Sisara: * som till Jabin vid Cissonbäcken.
82:11 Vem omkom i Endor: * och blev som dynga för jorden.
[82:12] Gör deras furstar lika Oreb och Seb, * och Sebi och Salmana.
82:13 Alla deras furstar, * som har sagt: Låt oss äga Guds helgedom till arvedel.
[82:14] Min Gud, gör dem som ett hjul; * och som stubb för vinden.
82:15 Som eld som bränner veden: * och som en låga brinnande berg: 82:
16 Så skall du förfölja dem med din storm, * och besvära dem i din vrede.
[82:17] Fyll deras ansikten med skam; * och de skall söka ditt namn, o Herre.
[82:18] Låt dem skämmas och oroa sig i evigheters evighet, * och låt dem bli förvirrade och förgås.
[82:19] Och låt dem veta att Herren är ditt namn: * Du ensam är den Högste över hela jorden.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Som det var i begynnelsen, är nu, * och kommer alltid att vara, värld utan slut. Amen.
Myra. Var inte tyst, o Herre, ty dina fiender lyfte upp sitt huvud.
Topp Nästa
V. Cognóscant quia nomen tibi Dóminus.
R. Tu solus Altíssimus super omnem terram.
15
V. Låt dem veta att Herren är ditt namn.
R. Du ensam är den Högste över hela jorden.
Topp Nästa
Pater noster, qui es in cælis, sanctificétur nomen tuum: advéniat regnum tuum: fiat volúntas tua, sicut in cælo et in terra. Panem nostrum cotidiánum da nobis hódie: et dimítte nobis débita nostra, sicut et nos dimíttimus debitóribus nostris: V. Et ne nos indúcas in tentatiónem:
R. Sed líbera nos a malo.
Absolutio. Ipsíus píetas et misericórdia nos ádiuvet, qui cum Patre et Spíritu Sancto vivit et regnat in sǽcula sæculórum. Amen.
16
Odin Fader, som är i himlen, helgat vare ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra överträdelser, liksom vi förlåter dem som begår överträdelser mot oss.
V. Och led oss inte in i frestelse:
R. Men fräls oss från det onda.
Absolution. Må hans kärleksfulla godhet och barmhärtighet hjälpa oss, som lever och regerar med Fadern och den Helige Anden, värld utan ände. Amen.
Topp Nästa
V. Iube, Dómine, benedícere.
Benedictio. Ille nos benedícat, qui sine fine vivit et regnat. Amen.
Lectio 1
De libro primo Machabæórum 1 Mac 2:70; 3:1-3; 3:5-6
70 Defúnctus est Mathathías anno centésimo quadragésimo sexto: et sepúltus est a fíliis suis in sepúlcris patrum suórum
in Modin, et planxérunt eum omnis Israël planctu magno.
1 Et surréxit Iudas, qui vocabátur Machabǽus, fílius eius, pro eo:
2 Et adiuvábant eum omnes fratres eius, et univérsi qui se coniúnxerant patri eius, et præliabántur prǽlium Israël cum lætítia.
3 Et dilatávit glóriam pópulo suo, 5 Et persecútus est iníquos perscrútans eos et, qui conturbábant pópulum suum, eos succéndit flammis, 6 Et repúlsi sunt inimíci eius præ timóre eius,
et omnes operárii iniquitátis conturbáti sunt: et dirécta est salus in manu eius.
V. Tu autem, Dómine, miserére nobis.
R. Deo grátias.
R. Impetum inimicórum ne timuéritis: mémores estóte, quómodo salvi facti sunt patres nostri:
* Et nunc clamémus in cælum et miserébitur nostri Deus noster.
V. Mementóte mirabílium eius, quæ fecit pharaóni et exercítui eius in Mari Rubro.
R. Et nunc clamémus in cælum et miserébitur nostri Deus noster.
17
V. Grant, Herre, en välsignelse.
Välsignelse. Må hans välsignelse vara över oss som lever och regerar för evigt. Amen.
Läsning 1 Lektion från Machabees
första bok 1 Mac 2:70; 3:1-3
; 3:5-6
70 Och han dog i hundrafyrtiosjätte året, och han begravdes av sina söner i sina fäders gravar i Modin, och hela Israel sörjde honom med stor sorg.
1 Då reste sig hans son Judas, som hette Machabeus, i hans ställe.
2 Och alla hans bröder hjälpte honom, och alla de som hade anslutit sig till hans far, och de utkämpade med glädje Israels strid.
3 Och han fick sitt folk stor ära och tog på sig en bröstplåt som en jätte och spände sin krigiska rustning om honom i strider och skyddade lägret med sitt svärd.
5 Och han förföljde de ogudaktiga och sökte upp dem, och dem som bekymrade hans folk brände han med eld:
6 Och hans fiender drevs bort av rädsla för honom, och alla ondskans arbetare var oroliga, och frälsningen blomstrade i hans hand.
V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss.
R. Tack vare Gud.
R. Var inte rädda för fiendens angrepp. Kom ihåg hur våra fäder befriades.
* Låt oss nu ropa till himlen, så skall vår Gud förbarma sig över oss.
V. Kom ihåg hans underbara gärningar som han har gjort mot Farao och hans härskara i Röda havet.
R. Låt oss nu ropa till himlen, så skall vår Gud förbarma sig över oss.
Topp Nästa
V. Iube, Dómine, benedícere.
Benedictio. Cuius festum cólimus, ipse intercédat pro nobis ad Dóminum. Amen.
Lectio 2
1 Mac 3:7-12
7 Et exacerbábat reges multos, et lætificábat Iacob in opéribus suis, et in sǽculum memória eius in benedictióne, 8 Et perambulávit civitátes Iuda, et pérdidit ímpios ex eis,
et avértit iram ab Israël;
9 Et nominátus est usque ad novíssimum terræ, et congregávit pereúntes.
10 Et congregávit Apollónius gentes, et a Samaría virtútem multam et magnam ad bellándum contra Israël.
11 Et cognóvit Iudas, et éxiit óbviam illi: et percússit, et occídit illum: et cecidérunt vulneráti multi, et réliqui fugérunt.
12 Et accépit spólia eórum: et gládium Apollónii ábstulit Iudas, et erat pugnans in eo ómnibus diébus.
1 Mac 3:25-28
25 Et cécidit timor Iudæ ac fratrum eius, et formído super omnes gentes in circúitu eórum;
26 Et pervénit ad regem nomen eius, et de prǽliis Iudæ narrábant omnes gentes.
27 Ut audívit autem rex Antíochus sermónes istos, irátus est ánimo et misit et congregávit exércitum univérsi regni sui, castra fórtia valde, 28 Et apéruit ærárium suum, et dedit stipéndia exercítui in annum: et mandávit illis,
ut essent paráti ad ómnia.
V. Tu autem, Dómine, miserére nobis.
R. Deo grátias.
R. Tua est poténtia, tuum regnum, Dómine: tu es super omnes gentes:
* Da pacem, Dómine, in diébus nostris.
V. Creátor ómnium, Deus, terríbilis et fortis, iustus et miséricors.
R. Da pacem, Dómine, in diébus nostris.
V. Glória Patri, et Fílio, * et Spirítui Sancto.
R. Da pacem, Dómine, in diébus nostris.
18
V. Bevilja, Herre, en välsignelse.
Välsignelse. Den vars festdag vi håller, var vår förespråkare inför Gud. Amen.
Läsning 2
1 Mac 3:7-12
7 Och han bedrövade många kungar och gjorde Jakob glad över sina gärningar, och hans minne är välsignat för evigt.
8 Och han gick genom städerna i Juda och utplånade de ogudaktiga ur dem och vände bort vreden från Israel.
9 Och han blev berömd ända till jordens yttersta gräns, och han samlade dem som höll på att förgås.
10 Och Apollonios samlade hedningarna och en talrik och stor här från Samarien för att föra krig mot Israel.
11 Och Judas förstod det och gick ut för att möta honom, och han störtade honom och dödade honom, och många föll ner dräpta, resten flydde bort.
12 Och han tog deras byte, och Judas tog Apollonios svärd och stred med det hela sitt liv.
1 Mac 3:25–28
25 Och fruktan för Judas och hans bröder och fruktan för dem föll över alla folk runt omkring dem.
26 Och hans berömmelse kom till kungen, och alla folk berättade om Judas strider.
27 När nu kung Antiochos hörde dessa ord blev han arg i sitt sinne, och han sände och samlade hela sitt rikes styrkor, en mycket stark armé.
28 Och han öppnade sin skattkammare och gav lön till armén i ett år, och han befallde dem att de skulle vara redo för allt.
V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss.
R. Tack vare Gud.
R. Din, o Herre, är makten, ditt är riket, o Herre, och du är upphöjd över alla hedningar.
* Skänk frid i vår tid, o Herre.
V. O Herre Gud, alltings Skapare, som är rädd och stark, rättfärdig och barmhärtig.
R. Skänk frid i vår tid, o Herre.
V. Ära vare Fadern och Sonen, * och den Helige Anden.
R. Skänk frid i vår tid, o Herre.
Topp Nästa
V. Iube, Dómine, benedícere.
Benedictio. Ad societátem cívium supernórum perdúcat nos Rex Angelórum. Amen.
Lectio 3
Bruno, Carthusiánæ religiónis institútor, Colóniæ Agrippínæ natus est. A puerítia, morum gravitáte et solitúdinis desidério prǽstitit. A paréntibus Lutétiam Parisiórum missus, tantum ibi in philosóphiæ ac theológiæ stúdiis profécit, ut doctóris et magístri munus in utráque facultáte sit adéptus; nec multo post, ob egrégias eius virtútes ecclésiæ Rheménsis canonicátu potítus. Ordine Carthusianórum institúto, cum in eo per áliquot annos eremíticam vitam egísset, ab Urbáno secúndo, qui eius discípulus fúerat, Romam accérsitur. Eius consílio ac doctrína Póntifex, in tot illíus témporis calamitátibus, per áliquot annos usus est; donec vir Dei, recusáto Rhegiénsi archiepiscopátu, discedéndi facultáte accépta, erémum íterum pétiit, ubi, virtútibus ac méritis plenus, obdormívit in Dómino.
V. Tu autem, Dómine, miserére nobis.
R. Deo grátias.
Te Deum Te Deum laudámus: * te Dóminum
confitémur.
Te ætérnum Patrem * omnis terra venerátur.
Tibi omnes Ángeli, * tibi Cæli, et univérsæ Potestátes: Tibi Chérubim et Séraphim * incessábili voce proclámant:
(Fit reverentia) Sanctus, Sanctus, Sanctus * Dóminus Deus Sábaoth.
Pleni sunt cæli et terra * maiestátis glóriæ tuæ.
Te gloriósus * Apostolórum chorus, Te Prophetárum * laudábilis númerus,
Te Mártyrum candidátus * laudat exércitus.
Te per orbem terrárum * sancta confitétur Ecclésia,
Patrem * imménsæ maiestátis;
Venerándum tuum verum * et únicum Fílium;
Sanctum quoque * Paráclitum Spíritum.
Tu Rex glóriæ, * Christe.
Tu Patris * sempitérnus es Fílius.
Fit reverentia
Tu, ad liberándum susceptúrus hóminem: * non horruísti Vírginis úterum.
Tu, devícto mortis acúleo, * aperuísti credéntibus regna cælórum.
Tu ad déxteram Dei sedes, * in glória Patris.
Iudex créderis * esse ventúrus.
Sequens versus dicitur flexis genibus
Te ergo quǽsumus, tuis fámulis súbveni, * quos pretióso sánguine redemísti.
Ætérna fac cum Sanctis tuis * in glória numerári.
Salvum fac pópulum tuum, Dómine, * et bénedic hereditáti tuæ.
Et rege eos, * et extólle illos usque in ætérnum.
Per síngulos dies * benedícimus te.
Fit reverentia, secundum consuetudinem
Et laudámus nomen tuum in sǽculum, * et in sǽculum sǽculi.
Dignáre, Dómine, die isto * sine peccáto nos custodíre.
Miserére nostri, Dómine, * miserére nostri.
Fiat misericórdia tua, Dómine, super nos, * quemádmodum sperávimus in te.
In te, Dómine, sperávi: * non confúndar in ætérnum.
19
V. Bevilja, Herre, en välsignelse.
Välsignelse. Må han som är änglarnas kung till det höga rike som hans folk ger. Amen.
Reading 3
Bruno, grundaren av kartusianorden, föddes i Köln. Från sin barndom utmärkte han sig i nykter i sina vägar och sin önskan om ensamhet föräldrar skickade honom till Paris, och där gjorde han sådana framsteg i studiet av filosofi och teologi att han fick doktorsexamen och mästare i båda fakulteterna. Inte långt därefter smordes han på grund av enastående dygder till kanon i kyrkan i Reims. Efter att ha grundat kartusianorden och levt ett eremitliv i denna orden under några år, kallades han till Rom av Urban II, som hade varit hans lärjunge. Under dessa katastrofala tider använde påven Brunos råd och lärdom i flera år. Slutligen tilläts gudsmannen, som hade vägrat ärkebiskopsämbetet i Reims, att avgå. Han sökte igen en plats av ensamhet, och där, full av dygder och förtjänster, somnade han in i Herren.
V. Men du, o Herre, förbarma dig över oss.
R. Tack vare Gud.
Te Deum
We prisa dig, o Gud, * vi erkänner dig som Herren.
Hela jorden tillber dig, * Fadern evigt.
Till dig ropar alla änglar högt: * himlarna och alla makter däri.
Till dig gråter Cherubim och Serafim * ständigt.
(båghuvud) Helig, Helig, Helig * Herre Sabaots Gud;
Himmel och jord är fulla * av din härlighets majestät.
Apostlarnas härliga sällskap * prisa dig.
Profeternas goda gemenskap * prisar dig.
Martyrernas ädla armé * prisa dig.
Den heliga kyrkan över hela världen * erkänner dig;
Fadern, * av en oändlig majestät.
Din hedervärda, sanna, * och ende Son;
Också den Helige Anden, * Hjälparen.
Du är härlighetens Konung, * O Kristus.
Du är den evige * Faderns Son.
Under följande vers bugar alla djupt:
När du tog på dig för att befria människan, * avskydde du inte jungfruns livmoder.
När du hade övervunnit dödens skärpa, * öppnade du himmelriket för alla troende.
Du sitter på Guds högra sida, * i Faderns härlighet.
Vi tror att du skall komma * för att bli vår domare.
Knäböj för följande vers
Vi ber dig därför, hjälp dina tjänare, * som du har återlöst med ditt dyrbara blod.
Låt dem räknas med dina heliga, * i evig härlighet.
O Herre, fräls ditt folk, * och välsigna ditt arv.
Styr dem, * och lyft upp dem för alltid.
Dag för dag * prisar vi dig;
Under följande vers gör alla, enligt lokal sed, en djup bugning.
Och vi dyrkar ditt namn * någonsin, värld utan ände.
Vouchsafe, o Herre, att bevara oss * denna dag utan synd.
O Herre, förbarma dig över oss, * förbarma dig över oss.
O Herre, låt din barmhärtighet lysa över oss, * eftersom vår förtröstan är på dig.
O Herre, i dig har jag förtröstat, * låt mig aldrig bli förvirrad.
Reliqua omittuntur, nisi Laudes separandæ sint.
Hoppa över resten, såvida du inte ber Lauds separat.
Topp Nästa
Oratio {ex Proprio Sanctorum}
V. Dómine, exáudi oratiónem meam.
R. Et clamor meus ad te véniat.
Orémus.
Sancti Brunónis Confessóris tui, quǽsumus, Dómine, intercessiónibus adiuvémur: ut, qui maiestátem tuam gráviter delinquéndo offéndimus, eius méritis et précibus, nostrórum delictórum véniam consequámur.
Per Dóminum nostrum Iesum Christum, Fílium tuum: qui tecum vivit et regnat in unitáte Spíritus Sancti, Deus, per ómnia sǽcula sæculórum.
R. Amen.
21
Bön {från de heligas rätta}
V. O Herre, hör min bön.
R. Och låt mitt rop komma till dig.
Let oss ber.
May vi får hjälp av den helige Bruno, din Bekännare, förbön, vi bönfaller dig, o Herre; så att vi, som allvarligt har förolämpat din majestät genom synd, genom hans förtjänster och böner kan få förlåtelse för våra brott.
GenomJesus Kristus, din Son, vår Herre, som lever och regerar med dig, i den Helige Andens enhet, Gud, värld utan ände.
R. Amen.
Topp Nästa
Conclusio
V. Dómine, exáudi oratiónem meam.
R. Et clamor meus ad te véniat.
V. Benedicámus Dómino.
R. Deo grátias.
V. Fidélium ánimæ per misericórdiam Dei requiéscant in pace.
R. Amen.
22
Slutsats
V. O Herre, hör min bön.
R. Och låt mitt rop komma till dig.
V. Låt oss välsigna Herren.
R. Tack vare Gud.
V. Må de troendes själar, genom Guds barmhärtighet, vila i frid.
R. Amen.
Matutinum laudes prima tertia sexta nona vesperae completorium
LikeLike